Många länder i Europa har både fastland och öar som ingår i det gemensamma landet, vilket är fallet med Danmark. Även om de som besöker Danmark kanske inte är så medvetna om detta, består Danmark av stora öar, däribland Själland, Jylland och Fyn. Många känner inte till att det finns två andra territorier som ingår i Danmark, nämligen Grönland och Färöarna.
Långt borta i Nordatlanten ligger Färöarna, som ingår i Danmarks självstyrande territorium. Detta självstyrande område ligger under Danmarks kungadöme och utgör en del av Skandinavien med 18 små öar. Det är i detta område som hundratals grindvalar jagas varje år, särskilt mellan juli och augusti, i syfte att döda dem.
Målet är att få smaka på deras kött, den späck som invånarna på dessa öar har. Bevarande av natur och liv är en av de viktigaste frågorna i Danmark. Kränkningar av djurens rättigheter, bevarande av naturen och miljön är några av de viktigaste aspekterna som tas upp i Danmark. Därför har djuraktivister i samarbete med miljö- och naturskyddsgrupper gått ut och fördömt denna valjakt.
Kultur och traditioner är också viktiga områden i våra liv och de säger att det är klokt att respektera och hedra ett folks olika sätt att leva. Färöarnas regering reagerar med att deras sätt att jaga och döda valar är en integrerad del av deras tradition och kultur. Därför står nyckelaktörerna mellan att bevara och bevara djurens rättigheter och att respektera en kultur.
Valfångst på Färöarna
Detta är en form av drevjakt som innebär att olika val- och delfinarter, särskilt grindvalar, drivs in i ett grunt område. På Färöarna kallas den ibland för grindadrap. Grindvalarna förs vanligen till den grunda delen för att göra dem strandade och hjälplösa.
Senare dödas valarna på ett monstruöst sätt varje år. Det framgår tydligt av uppgifterna att minst 700 långfenade grindvalar fångas i denna handling under sommaren. Vid sidan av dessa finns också hundratals atlantiska vitkindade delfiner.
Valfångst på Färöarna har förekommit i århundraden och pågår fortfarande i dag. Sedan färöerna slog sig ner har de i åratal ätit grindvalskött och späck i åratal. Hittills har drivjakten på grindvalar på Färöarna förblivit en gemenskapsaktivitet som är öppen för alla.
Det är förvånande att denna verksamhet nu regleras av en nationell lag samtidigt som den organiseras på gemenskapsnivå. En närmare inblick i de uppgifter om aktiviteter som hittills har ägt rum avslöjar ett slags skräck och fruktan för en djur- och naturälskare.
Historien: Var allting började
Valfångsten på Färöarna går tillbaka till 800-talet och för de flesta färöer är denna verksamhet en viktig del av deras historia. Denna praxis framgår främst av en titt på den nordiska bosättningen mellan 800-900 e.Kr. under vikingatiden. Faktum är att de började föra register över sina dödade djur för länge sedan.
När kristendomen kom till Färöarna efter 999 e.Kr. började öborna föra register över sina mord. Detta skedde främst för att betala skatt till den norska kungen. Arkeologiska bevis visar verkligen på spår av valfångst av grindvalskotor i hushållsrester.
Runt 1200 e.Kr. rapporterade arkeologer om fynd av grindvalskotor och om de lagar som infördes för att reglera denna verksamhet. Stora bevis fanns i 1298 års Sheep Letter, som innehöll skriftliga uppgifter om dödade valar. Vilken fantastisk historia och kultur som gjorde det möjligt att lagra statistiska register som är praktiskt taget tillförlitliga från 1709 till idag. Jag har läst och förstått olika kulturella metoder, men den här av öborna överträffar mina känslor och min förståelse.
Under1900-talet skärptes dock lagarna och bestämmelserna om färöisk valfångst. Ordförande var den danske guvernören och sheriffen som utfärdade det första utkastet till valfångstbestämmelser till de danska myndigheterna i Köpenhamn. Det var i juni 1907 och 1932 som den allra första moderna valfångstlagstiftningen infördes.
Hur är det med Grindadráp-traditionen?
Den färöiska regeringen och en stor del av färöarnas befolkning anser att den årliga praktiken är ett starkt sätt att bevara kultur och tradition. De vill faktiskt att den ska bevaras som en institution i deras traditionella kultur.
Många utlänningar har kommit fram för att förakta och fördöma denna praxis som betyder en förmögenhet för folket på Färöarna. Öborna har dock hävdat och betecknat detta som bristande respekt och undergrävande av färöisk tradition och kultur. Deras regering anser att detta kan bero på inblandning och inblandning i territoriets angelägenheter.
Det kommer dock som en överraskning att det inte bara är öbornas kultur, utan även japanerna tror på detta som en kulturell sedvänja. Enligt den japanska regeringen är delfinjakten i Taiji en form av tradition, särskilt när det gäller deras matkultur.
Traditioner är en del av människors kultur och bör därför respekteras. De är konkreta representationer av värderingar i ett samhälle som håller dem fast. Men vad innebär det egentligen om traditionen inte kan bevara och bevara naturen och djurens rättigheter?
Aspekten av grymhet och säkerhet
Det finns en envishet i att jakt- och avlivningsmetoderna har finslipats för att säkerställa att valarna inte skadas så mycket när de dödas. Dessutom finns det en garanti för att alla jägare måste skaffa sig en jaktlicens för att få delta i verksamheten. Men de flesta människor som tror på naturskydd och bevarande anser fortfarande inte att sådana bör finnas.
Djur är speciella, oskyldiga och underbara varelser och förtjänar därför inte att behandlas på ett sätt som är syndigt i namn av att hedra och bevara en tradition. Precis som människor har även djur sina egna rättigheter och förtjänar att bli älskade. Det går att göra mycket mer än att offra en aspekt till förmån för den andra.
Forskare har dock också avslöjat att grindvalskött och späck innehåller järn, för mycket protein, vitaminer och karnitin. Man har uttryckt oro över de höga halterna av kvicksilver och PCB i valar, vilket kan vara skadligt för människors hälsa.
