Bevittna den isande årliga valjakten (Grindadráp) på Färöarna

Många länder i Europa har fastlands- och öterritorier som utgör en del av det enhetliga landet, vilket är fallet med Danmark. De som besöker Danmark kanske inte känner till det, men Danmark består av stora öar som Själland, Jylland och Fyn. Många vet inte att det finns två andra territorier som ingår i Danmark, nämligen Grönland och Färöarna.

Långt ute i Nordatlanten ligger Färöarna i det självstyrande området Danmark. Detta autonoma område ligger under kungariket Danmark och utgör en del av Skandinavien med 18 små öar. Detta är det område där hundratals grindvalar varje år, särskilt mellan juli och augusti, jagas för att dödas.

Syftet är att få smaka på deras kött, som invånarna på dessa öar kallar späck. Bevarandet av natur och liv ligger i frontlinjen för de viktiga frågor som drivs i Danmark. Kränkningar av djurens rättigheter, naturskydd och miljöskydd är några av de viktigaste aspekterna i Danmark. Av den anledningen har djuraktivister i samarbete med miljö- och naturskyddsgrupper gått ut och fördömt denna form av valjakt.

Kultur och traditioner är också några viktiga områden i våra liv och de säger att det är klokt att respektera och hedra ett folks olika sätt att leva. Den färöiska regeringens reaktion är att deras sätt att jaga och döda valarna är en integrerad del av deras tradition och kultur. Nyckelaktörerna hamnar därför i kläm mellan att bevara och skydda djurens rättigheter eller att respektera en kultur.

Valfångst på Färöarna

Detta är en form av drevjakt där olika val- och delfinarter, särskilt grindvalar, drivs in på grunt vatten. På Färöarna kallas den ibland för grindadrap. Grindvalarna förs vanligtvis till den grunda delen för att göra dem strandade och hjälplösa.

Senare dödas valarna på ett ohyggligt sätt varje år. Av dokumentationen framgår att minst 700 långfenade grindvalar fångas på detta sätt under sommaren. Vid sidan av dessa finns också hundratals atlantiska vitnosdelfiner.

Valfångsten vid Färöarna har pågått i århundraden och pågår än i dag. Färingarna har sedan de bosatte sig på Färöarna ätit kött och späck från grindvalar i åratal. Och hittills har drivjakten på grindvalar på Färöarna förblivit en samhällsaktivitet som är öppen för alla.

Det är förvånande att höra att denna verksamhet nu regleras av en nationell lag samtidigt som den organiseras på gemenskapsnivå. Om man tittar närmare på de aktiviteter som hittills har ägt rum kan man konstatera att djur- och naturälskare känner skräck och fasa.

Historia: Där allt började

Valfångsten på Färöarna går tillbaka till ^800-talet och för de flesta färöingar är denna fångst en viktig del av deras historia. Denna praxis bevisas främst genom en titt på den nordiska bosättningen mellan 800-900 e.Kr. under vikingatiden. Att de för register över sina dödsfall är faktiskt något som också började för länge sedan.

När kristendomen kom till Färöarna efter 999 e.Kr. började öborna föra bok över sina dödsfall. Detta var främst för att betala skatt till kungen av Norge. Arkeologiska fynd visar faktiskt på spår av valfångst i form av ben från grindvalar i hushållsföremål.

Omkring 1200 e.Kr. rapporterade arkeologer om fynd av ben från grindvalar och de lagar som infördes för att reglera denna verksamhet. Stora bevis hittades i Sheep Letter från 1298 som innehöll skriftliga uppgifter om valdöd. Vilken fantastisk historia och kultur det var som gjorde det möjligt att lagra statistiska uppgifter som är praktiskt taget tillförlitliga från 1709 fram till i dag. Jag har läst och förstått olika kulturella sedvänjor, men den här från öborna övergår mina känslor och min förståelse.

Under^1900-talet skärptes dock lagarna och bestämmelserna för färöisk valfångst. Detta möte leddes av den danske guvernören och sheriffen som utfärdade det första utkastet till valfångstbestämmelser till de danska myndigheterna i Köpenhamn. Det var i juni 1907 och 1932 som den allra första moderna lagstiftningen om valfångst infördes.

Hur är det med Grindadráp-traditionen?

Den färöiska regeringen och en stor del av den färöiska befolkningen anser att den årliga övningen är ett starkt uttryck för kultur och tradition. De vill i själva verket att den skall bevaras som en institution i deras traditionella kultur.

Många utlänningar har kommit fram för att förakta och fördöma denna sedvänja som betyder en förmögenhet för folket på Färöarna. Öborna har dock hävdat och kallat detta för respektlöshet och underminering av färöisk tradition och kultur. Deras regering anser faktiskt att detta kan tillskrivas inblandning och inblandning i territoriets angelägenheter.

Det kommer dock som en överraskning att det inte bara är öbornas kultur, utan att även japanerna tror på detta som en kulturell sedvänja. Enligt den japanska regeringen är delfinjakten i Taiji en form av tradition, särskilt när det gäller deras matkultur.

Traditioner är en del av människors kultur och bör därför respekteras. De är påtagliga representationer av värden i ett samhälle som håller fast vid dem. Men vad innebär det egentligen om traditionen inte kan bevara och skydda naturen och djurens rättigheter?

Aspekten grymhet och säkerhet

Det hävdas fortfarande att jakt- och avlivningsmetoderna har förbättrats så att valarna inte skadas så mycket när de avlivas. Dessutom finns det en försäkran om att alla jägare måste ha en jaktlicens för att få delta i aktiviteten. Men de flesta människor som tror på naturskydd och bevarande tror fortfarande inte att sådana bör finnas.

Djur är speciella, oskyldiga och underbara varelser och förtjänar därför inte att behandlas illa för att man vill hedra och bevara en tradition. Precis som människor har även djur sina egna rättigheter och förtjänar att bli älskade. Man kan göra mycket mer än att offra en aspekt till förmån för en annan.

Men forskare har också visat att kött och späck från grindvalar innehåller järn, för mycket protein, vitaminer och karnitin. Det har framförts farhågor om höga halter av kvicksilver och PCB i valar, vilket kan vara skadligt för människors hälsa.