Norsk råtta är ett av de små men anmärkningsvärda djuren som utgör en del av det norska djurlivet. Norge är förmodligen mest känt för sina isbjörnar, som likt kolosser tronar över inlandsisen och skogarna i landet. Hur liten Norway Rat än må vara, så finns det så mycket som är speciellt och värt att lära sig om den.
Norsk råtta, har det vetenskapliga namnet Rattus norvegicus. Den har en strålbrun kropp, vitaktiga underbyxor samt en lång fjällig svans nära bostäder eller lador. Den har en kropps- och huvudlängd på ca 28 cm och väger mellan 140 g och 500 g. Råttan tros ha sitt ursprung i Kina, men den har spridit sig till alla delar av världen utom Antarktis.
Livshistoria för norsk råtta
Trots sitt namn tror man att den norska råttan härstammar från Kina, Asien. Råttan avvek från syskonarten Rattus nitidus (Himalayas fältråtta) för ca 620-644 tusen år sedan, och vissa rester av Rattus norvegicus har hittats i Sichuan-Guizhou, en kinesisk provins.
Rattus norvegicus har fått sitt namn på norsk råtta eftersom den tros ha migrerat till England från Norge runt 1700-talet. Arten härstammar dock från Kina via Ryssland. Dessutom har flera rester av råttan hittats i arkeologiska utgrävningar från 1300-talet, vilket får människor att tro att råttan kanske hade hämmat den europeiska nationen tidigare. Rattus norvegicus nådde Nordamerika mellan 1750 och 1775.
Egenskaper hos den norska råttan
I jämförelse med andra råttor, t.ex. takråttor som är skickliga klättrare, är de norska råttorna inte klättrare, och detta gör att de inte kan använda källarutrymmena. De är också tyngre. De norska råttorna är unika eftersom de gnager på föremål och överför sjukdomar via urin, loppor, kvalster i pälsen och spillning.
1. Beteende och sinnen
Brunråttan är nattaktiv. Den älskar att vistas i små, trånga, mörka utrymmen och undviker att röra sig i väl upplysta eller öppna utrymmen. Råttan rör sig på fyra ben med morrhåren och pälsen i kontakt med stora föremål och väggar. Den har också förmågan att simma, dyka och hoppa.
En unik sak med de norska råttorna är att de har dålig syn och är känsliga för skarpt ljus. Råttan har också dikromatiskt färgseende, vilket är möjligt tack vare de två klasserna av konceller som finns i näthinnan. De norska råttorna har förmågan att uppfatta ljud mellan ca 0,2-80KHZ.
2. Reproduktion
Den norska råttans könsmognad är ungefär 11 veckor, deras dräktighetsperiod är mellan 21-24 dagar och de föder ungefär 7 till 8 ungar. Precis som människor har skydd, ser råtthonorna till att bygga bon innan de föder, eftersom ungarna vanligtvis föds blinda, nakna och helt beroende av modern. De unga råttorna börjar lämna boet och äta fast föda efter 14 dagar från födseln.
3. Socialt beteende
De norska råttorna lever i grupper och utvecklar sociala relationer. Under gynnsamma förhållanden kan de bilda kolonier med flera hundra individer. Kolonierna består av grupper med en vuxen individ, några honor och de unga individerna. Grupperna hindrar vidare vissa områden som kallas revir och som är markerade och avgränsade med doftsignaler.
Hanarna har ansvaret för att försvara sina revir från inkräktare som kan komma från andra grupper. Hanarnas sociala aggression ökar när de lever tillsammans med honorna. När de enskilda norska råttorna möts undersöker de sig själva noggrant, och de förlitar sig på kön för att upptäcka näring, reproduktionsstatus, hälsa, ålder och kön. Om en av råttorna inte anses tillhöra gruppen kan den bli attackerad och tvingas dra sig tillbaka från området.
4. Kommunikation
De norska råttorna har förmågan att producera ultraljudsvokaler. De unga råttorna använder olika typer av ultraljudsläten för att locka fram och styra moderns sökbeteende. Även om ungarna producerar ultraljud när de är i närheten av andra råttor när de är sju dagar gamla, minskar de produktionen av ultraljud vid 14 dagars ålder som ett sätt att försvara sig.
5. Tjutande
I vissa fall ger norskråttorna ifrån sig ultraljud, högfrekventa, korta och socialt betingade vokaliseringar under tumlande och hårdhänt lek före parning eller när de kittlas. Vokaliseringen är vanligtvis kopplad till skratt eller förväntan på något som är belönande. Dessutom är kvittrande normalt kopplat till social samhörighet och positiva känslomässiga känslor. Men när de blir äldre avtar den kvittrande tendensen.
6. Hörbar kommunikation
De norska råttorna producerar kommunikativa ljud som människor kan höra. De som hörs mest är bland annat tandgnissling och bruxing som utlöses av lycka. Ljudet kan beskrivas som ett snabbt klickande eller till och med brännande ljud som varierar från en råtta till en annan.
7. Neofobi och utforskning
Norge råttor är nyfikna och de är mycket angelägna om att utforska nya miljöer. Efter att ha introducerats för obekant föda minskar råttorna sitt födointag. Att först undvika den okända nya födan och sedan provsmaka den kännetecknas av födoneofobi. I ett fall där det nya fodret inte är kopplat till negativa kroppssymptom kommer de norska råttorna att äta mer.
8. Reproduktion och utveckling
De norska råttorna är polyandriska, vilket innebär att hanarna och honorna i en grupp har flera partners. Honorna och hanarna är könsmogna efter fyra respektive tre månader. Trots detta förökar sig honorna vanligtvis vid ung ålder eftersom konkurrens spelar en roll för att fördröja unga små hanråttor.
Även om uppfödningen inte är säsongsbetonad ökar den under de varma månaderna. Honorna kommer normalt i brunst 18 timmar efter att de har fött, och de har kapacitet att få cirka sju kullar på ett år. Honorna genomgår en sex timmar lång östrusperiod under vilken de parar sig med flera konkurrerande hanar ca 500 gånger.
9. Matvanor/livsmedel
De norska råttorna är födosökare och kan överleva på olika födoämnen. I en studie visade maginnehållet hos en råtta över 4000 olika föremål. Denna förmåga har gjort det möjligt för dem att sprida sig över hela världen. I stadsområden livnär sig råttorna huvudsakligen på kasserade livsmedel, och i vissa fall förvandlas de till skadedjur och livnär sig på grödor på åkrarna och i skåp.
10. Sömnvanor och livslängd
Den norska råttan är huvudsakligen aktiv under natten och i skymningen. Om råttorna tas om hand av människor kan de leva i ungefär fyra år. I det vilda har de dock en livslängd på cirka två år.
